Publicerat: 2013-05-27
Metallsvenskan 2013
Metallsvenskan måste ha goda relationer med vädergudarna, straxt innan festivalen startade på fredagen kom det några droppar regn så att oron över vädret väcktes, men det drog bort snabbt och sedan blev det som det brukar på metallsvenskan varmt. Metallsvenskan 2013
En hel helg med musik utomhus i bra väder och trevlig stämning är en bra samman fattning av den här helgen.
Metallsvenskan måste ha goda relationer med vädergudarna, straxt innan festivalen startade på fredagen kom det några droppar regn så att oron över vädret väcktes, men det drog bort snabbt och sedan blev det som det brukar på metallsvenskan varmt.
En hel helg med musik utomhus i bra väder och trevlig stämning är en bra samman fattning av den här helgen.
Varierat musikutbud.
Den här Metallsvenskan kändes mer varierad i musikutbudet än vad den brukar, här fanns något för alla hårdrockare, för hårdrocken är ju det som är temat när Örnsro IP tas över av långhåriga, skinnjacksklädda människor.Att blanda 80-tals mer poppiga hårdrock från Return med den punkiga versionen från Kristet Utseende fungerar riktigt bra och även om man inte gillar deras versioner av hårdrock så kan man förvänta sig att nästa band på någon av de tre scenerna har en annan version som man gillar bättre. Headliner i år var den danska King Diamond och At The gates, men det var många på plats långt innan det var dags för kvällens respektive huvudnummer och det visar att Metallsvenskan har kommit på ett bra koncept.
Under dagarna och kvällarna hörde vi i det närmaste bara positiva ordalag om Metallsvenskan.
- Den bästa lineupen som går att hitta.
- faan vad skön stämning.
- Helt super att få hit ATG och King Diamond plus Bullet.
De enda negativa kommentarerna kom om att det var för få bajamajjor under fredagskvällen och att det tog tid inne i öltältet, men själva fetsivalen verkade alla helt överens om att det var och är en av de absolut bästa i Sverige just nu.
Gamla veteraner och nya hungriga band.
Metallsvenskan blandar inte bara olika musikstilar utan det är en salig blandning av gamla veteraner inom hårdrocken till nya inte så etablerade band och Örebroband får också en chans att spela inför större och en lite annan publik än normalt.Metallsvenskan har något för alla och det känns som de verkligen har tänkt igenom vilken typ av band de vill ha för att få en stor bredd, just för att locka så många som möjligt till Örnsro IP.
Sinthia Doll.
Hårdrocksbandet Damien finns inte mer för nu har de bytt namn till Sinthia Doll, men det är fortfarande ett bra liveband och de spelar mer melodiös hårdrock som fastnar.Det här bandet har spelat två gånger tidigare i Örebro bara i år så de har redan skaffat sig en egen publik, trots att det här bandet var ett av de första att spela på metallsvenskan så var det inte tomt framför scenen och det är roligt att se att publiken var tidig i år för Sinthia Doll är riktigt bra.
Energin när de står på scen är lockande och med den melodiösa hårdrocken tilltalar de säkert många och i alla fall mig.
Hardcore Superstar.
Hardcore Superstar har funnits i 10 år och varit förband åt många storheter inom hårdrocken och när jag fick se dem på deras först spelning i Örebro kan jag förstå varför, det här bandet har en egen energi och deras sätt att blanda sleaze rock och thrash metal fungerar, det känns annars som en konstig kombination men Hardcore Superstar får den att fungera och de gör det riktigt, riktigt bra. Det här var bandets första spelning i Örebro och jag kan fundera på varför ingen har fått hit dem tidigare, men bättre sent än aldrig heter det ju.Bandet såg ut att trivas på scenen och energi har de massor av, sångaren Jocke Berg hade lätt att få med sig publiken och trots den tidiga timmen så gav de allt på scen, de bjöd på en överraskning också, jag hade inte förväntat mig att få höra en liten del av Nationalteaterns Barn av vår tid på Metalsvenskan, men det bjöd Hardcore Superstar på och de hade gärna fått ta lite till ur den för min del, det var en rolig överraskning.
Jocke Berg ska ha ett stort plus i kanten för att han klarade av att slutföra låten de spelade när han nästan trillade av scenen och det var tur att han lyckades hålla sig kvar eftersom det hade kunnat gå riktigt illa om han trillat ner.
Return äntligen tillbaka igen.
Return är verkligen ett passande namn för det här norska bandet nu när de är tillbaka igen, bandet bildades 1980 och har haft två rätt långa uppehåll, men förra året kom de tillbaka och i år gästade de Metallsvenskan.Det här är 80-tals rock när den är som bäst och Return är fortfarande bra vilket märktes eftersom det var rätt stor publik som kom och lyssnade på dem, medelåldern var kanske lite högre än när de andra banden spelade, men vad gör det.
Den här spelningen gav även lite yngre hårdrockare möjlighet att upptäcka Return och jag tror att de lyckades skaffa sig några nya fans under tiden.
Vi fick höra deras största hits och mest jubel från publiken blev det när de avslutade med Bye Bye Johnny vilket inte är så konstigt eftersom det är deras största hit.
Sångaren Knut Erik Østgård frågade publiken hur många som hade varit på Returns förra spelning i den här delen av Sverige och det var faktiskt en del trots att det säkert är 20 år sedan, det visar att bra musik överlever länge.
Corroded.
Corroded kommer ut på scenen och ser ut som att de precis har parkerat motorcyklarna på baksidan, musiken är rå men det är hårdrock och det är deras egen version av hårdrock, det här bandet står ut eftersom de har en egen stil och är lätta att känna igen.Ibland är det är kul att se band på en mindre scen och den lilla scenen på Metallsvenskan funkade väldigt bra för Corroded för de fick kontakt med publiken på en gång och den höll i sig under hela spelningen.
Sångaren Jens Westin såg ut att trivas med att ha publiken så nära och han har en avslappnad stil på scenen och i mellanpratet.
The Kristet Utseende.
Det här bandet spelade förra åter också på Metallsvenskan och det var lika trångt framför scenen i år.Det var många toalettborstar och diskborstar som det viftades med i publiken och jag kan förstå varför det här bandet är omtalat.
På scen är de roliga att titta på och texterna på svenska är lätta att sjunga med i och att de är omtyckta av publiken går inte att missa.
The Kristet Utseende går ut på att ha kul och det har man när man tittar på dem.
Ingen Metallsvenska utan fotboll.
Det som ger Metallsvenskan det där lite extra som festival är fotbollsturneringen på lördagen.Här blandas lagen med de som verkligen kan spela fotboll och de som är med bara för att det är kul, stora skäggiga hårdrockare ihop med lite mer vältränade musiker spelar om bucklan och äran.
I år så tog Örebro United tillbaka pokalen efter förlusten mot Zatans FC förra året och Adam Holmkvist från Örebro United sa efter finalmatchen att det kändes väldigt bra och att bucklan nu år tillbaka där den hör hemma.
Örebro United har nu vunnit turneringen flera gånger och det börjar bli en tradition att finalen står mellan just Örebro United och Zatans FC, men det är många fler lag med och spelar och oftast är det kvalmatcherna som är roligast att titta på när lagen som kanske inte är lika vältränade utan mer påhittiga är med och spelar.
Musik nästan hela lördagen.
I år så startade musiken tidigt och de som inte var intresserade av fotbollen kunde gå runt mellan scenerna och lyssna på musik istället.Vi inledde dagen med Troubled Horse som är ett Örebroband med sina musikaliska rötter placerade i 1970-talets hårdrock, det är mycket fokus på gitarrerna och en del långa instrumentala bitar, de har genom åren skapat sig ett eget sound som inte känns så vanligt.
Det här bandet har släppt flera skivor och det är inte så ofta de spelar på hemmaplan men Metallsvenskan är ett utmärkt tillfälle att komma hem.
Primordial.
Det här bandet från Irland har en blandning av black metal och keltisk folkmusik och hur konstig kombinationen än låter så fungerar den bra, den keltiska delen hörs mest i gitarrerna enligt mig och det tillför något annorlunda till deras musik.Sångaren kommer ut på scenen med vitt teatersmink och han far runt rätt ordentligt, det här bandet har släppt sju album och deras publik växer stadigt, med den här spelningen kan de säkert räkna hem några till som vill höra mer.
Sångaren i bandet passade på att tacka arrangörerna till Metallsvenskan för att de tog en risk men ska vi gå på publikens reaktion så var inte risken direkt stor.
Bullet tillbaka på Metallsvenskan.
Bullet börjar bli en vanlig syn på Metallsvenskan och de är precis lika bra fortfarande, det här bandet handlar om att ha kul och det spelar ingen roll att de spelar rätt tidigt på kvällen de har en hel show med pyroteknik ändå.Vi fick höra de vanliga låtarna och jag saknade lite mer nytt material än vad de hade men de är fortfarande bra och de gör sitt bästa för att publiken ska ha kul.
Graveyard.
Graveyard är också ett band med starka influenser från 1970-talet och här går det åt det lite mer psykedeliska hållet, det är många långa instrumentala bitar och även om de har en stor bredd på det de spelar så är det musiken i fokus.Graveyard har gjort sig ett namn både i Sverige och ute i världen och det var en stor publik som lyssnade till dem, de som saknar den lite mer psykedeliska musiken som var vanlig under 70-talet har säkert inte missat det här bandet och de passade in bra på metallsvenskan även om deras musikaliska version inte riktigt känns som den musik jag förväntar mig på Metallsvenskan.
Historieberättaren King Diamond.
Årets huvudattraktion var King Diamond och han och bandet hade med sig ett komplett scenbygge och en hel show till Örnsro IP.Det är just sina shower som King Diamond är känd för och naturligtvis för sin falsettröst, den här kvällen gav han en lika stor show som han brukar och även om fokus är på King Diamond så har han ett helt band med sig med utmärkta musiker och den här kvällen var det en dansare med som hjälpte King Diamond att berätta sina skräck historier för det är också en stor del av hans show.
En här kvällen så var inte falsettrösten riktigt med och han prickade inte alla toner rätt och jag vet inte riktigt om jag gillade gallret som var längst fram på scenen, men King Diamond är fortfarande en stor historieberättare.
Kommentarer: