Publicerat: 2016-02-07
Manifestation för gemenskap och mångfald.
Under lördagen var det en manifestation på Våghustorget i Örebro och den här gången var inte manifestationen mot någonting utan den var för gemenskap, mångfald och ett samhälle utan rasism, nazism och våld.
11 klickbara bilder.
Manifestation för gemenskap och mångfald.
Manifestationen arrangerades av Örebro för alla och Cecilia Lönn Elgstrand var initiativtagare och en viktig sak för Cecilia var att manifestationen var helt obunden och det var många som kom för att vara med.
Under lördagen var det en manifestation på Våghustorget i Örebro och den här gången var inte manifestationen mot någonting utan den var för gemenskap, mångfald och ett samhälle utan rasism, nazism och våld.
Manifestationen arrangerades av Örebro för alla och Cecilia Lönn Elgstrand var initiativtagare och en viktig sak för Cecilia var att manifestationen var helt obunden och det var många som kom för att vara med.
Tal och musik.
Manifestationen bestod av både musik och talare, de som började var Samba revolution med sin medryckande och värmande musik, viket behövdes på ett grått och småkallt torg, vi fick också höra Anna Fogel.Cecilia Lönn Elgstrand var också konferencier under manifestationen och hon inledde med att hälsa alla välkomna och berätta att manifestationen arrangerades för att visa att det är många fler som är för ett samhälle där alla är lika mycket värda och där våld inte är en maktmetod.
Cecilia talade också om att manifestationen var politiskt obunden för att alla skulle vara välkomna oavsett vilket parti de röstar på eller vilken religion de har eller några andra åsikter.
Kontroversiellt att arbeta mot rasism.
Nisha Ericsson, Örebro för alla, inledde sitt tal med att säga att hon hade lite svårt att skriva talet eftersom det var svårt att sätta ord på det hon känner så det blev inget tal direkt utan mer en vädjan om att för ska engagera sig mot rasismen.Nisha inledde med att säga att inte stå upp för alla människors lika värde är att ställa sig på samma sida som nazisterna och att förbli tyst är att ge ytterligare spelrum till nazisterna.
Nisha sa också att hon ofta ses som radikal eftersom hon väljer att engagera sig antirasistiskt och ibland till och med extremist och det är något som gör henne ledsen att kampen för alla människors lika värde kan ses som kontroversiellt.
Vi orkar inte mer.
Att engagera sig mot rasism är ingenting som Nisha Ericsson kan välja bort ur sitt liv sa hon i sitt tal utan det handlar om överlevnad för henne.Andra har privilegiet att kunna välja och de kan strunta i att engagera sig för det är inte deras kroppar som står som måltavlor och det är inte deras rätt till existens som ifrågasätts.
För Nisha är det en daglig kamp och hon talade om att en del går till jobbet eller skolan med en klump i magen av oro för att inte veta om de kommer att bli attackerade på vägen och oron finns överallt, på bussen, i tunnelbanan, när de lämnar barn på dagis.
- Det jag behöver från er är ett nej, inte en gata till till nazisternas förfogande, inte ett nedbränt asylboende till, inte en åttonde mars demonstration till under attack till, inte ett Kärrtorp till, inte ett Trollhättan till för jag orkar inte mer, vi orkar inte mer, sa Nisha Ericsson.
En annorlunda inledning.
Agneta Blom inledde sitt tal med att vända sig till medlemmar i Firman Boys och andra liknande grupper med att säga att ni har en poäng vi och ni behöver skyddas mot våldet, hatet och det mörka och destruktiva, det blir så himla tydligt när ni brakar loss som ni gjorde förra fredagen, egentligen tror jag att många av er också inser det, vi kan inte ha det så här, vi behöver något annat, nu mer än på länge, så inleddes talet och Agneta Blom fortsatte med att säga att ni säger att ni vill skydda oss i synnerlighet oss kvinnor och jag önskar att vi kunde tacka för omtanken men vi fattar inte så vi kan inte tacka för det är ju ni som står för våldet, ni som skrämmer oss och får oss att inte vilja gå ut ensamma på kvällen.Vi känner oss inte tryggare och hjälpta av det ni gör, men vi fördömer inte er som medmänniskor, lägg ned hatet och våldet så visar vi kärlek och omtanke istället.
Vi som tror på alla människors lika värde menar faktiskt det, samma rättigheter men också samma ansvar.
Respekt kräver respekt.
Agneta Blom fortsatte sitt tal med att säga att respekt kräver respekt och att man behandlar andra människor så som man själv vill bli behandlad och att alla egentligen vill bli behandlade med kärlek och vänlighet.Erkänn att en kram skulle sitta mycket bättre än en knytnäve i ögat, eller hur.
Vi behöver stå upp för varandra och visa varandra respekt och en smula tålamod.
Min övertygelse är att vi alla behöver lägga lite av vår tid på medmänsklighet och omtanke även om det kan kännas lite obekvämt ibland eller kanske lite läskigt att möta det som vi inte känner igen.
Agneta Blom fortsatte med att säga att hon idag känner en oro över samhällsklimatet och hon funderar över om vi idag inte ägnar för mycket tid mot att vara emot saker, mot rasism, mot miljöförstöring, mot de som har andra förslag och idéer än vad vi själva tycker om.
Vi kanske ska lägga mer tid på att vara för saker och lägga mer tid på att försöka förstå hur andra tror att deras förslag är bättre än de vi själva har.
Agneta Blom avslutade med att tacka arrangörerna för manifestationen för att de arrangerade den som en manifestation för Örebro län och för sammanhållning.
Kommentarer: