Publicerat: 2011-10-07
Flamingokvintetten håller än.
På torsdagskvällen hade Conventum besök av Flamingokvintetten som firar 50 år som band.Flamingokvintetten håller än.
Egentligen så är det 51 år nu men deras jubileumsshow fick så bra mottagande att dom kör den en vända eller två till.
De flesta har säkert hört dem någon gång och det är en bedrift att ha två av originalmedlemmarna kvar i bandet efter 50 år.
På torsdagskvällen hade Conventum besök av Flamingokvintetten som firar 50 år som band.
Egentligen så är det 51 år nu men deras jubileumsshow fick så bra mottagande att dom kör den en vända eller två till.
De flesta har säkert hört dem någon gång och det är en bedrift att ha två av originalmedlemmarna kvar i bandet efter 50 år.
Dansband när det är som bäst.
När jag hör Flamingo kvintetten så tänker jag dansband och att ha dansband i Kongresshallen på Conventum kändes lite konstigt, men Flamingokvintetten klarade av konsertformatet, dels har de mycket material att välja mellan och de har valt bra, det blev många nöjda suckar från publiken när de hörde vilka låtar som spelades.Inledningen eller egentligen första halvan av konserten är informell och bandet sitter avslappnat på scenen, den som håller låda mellan låtarna är basisten Dennis Janebrink och han gör det bra, för min del blev det lite för många roliga historier men den övriga publiken verkade uppskatta det.
Rutin ut i fingerspetsarna.
När man talar om gamla rävar så borde Flamingokvintetten hamna högt upp i listan och det märks att de inte är ett konsertband som så många andra, att spela dansmusik betyder att man spelar på många konstiga ställen och det här bandet har spelat på de flesta ställen och det märks, de ger ett lugnt och avslappnat intryck och de uppskattar verkligen mötet med publiken. Ibland kan rutin hos en artist göra att det känns tråkigt, men hos flamingokvintetten så fick jag inte den känslan, det känns istället som att de är så vana att de klarar vad som än händer.Spelglädjen finns kvar och det är lite av en prestation när de har hållit på så länge, de verkar inte heller trötta på sina gamla låtar och det finns inte något av slentrian när de står på scen.
Två olika delar.
Konserten är uppdelad i två olika delar, den förta är lite mer informell och hela kvintetten sitter ner på scenen, det är avskalat och musiken är den dansvänliga man tänker när man hör ordet dansband. Den andra delen är det lite mer fart i och de visar att de kan rocka också.Oftast är det Hasse Carlsson som sjunger men inte riktigt jämt, Dennis Janebrink, Stefan Kardebratt och Douglas Möller sjunger också, det är bara Lars Lindholm bakom trummorna som inte sjunger någon egen låt under kvällen. Det blev också en instrumental låt och att de fortfarande har kvar stegen är en kul grej.
Inte bara gamla musiker.
Bandet startade som sagt 1960 och de har bytt ut flera av medlemmarna, nu så är det tre som inte är original och alla är inte heller så gamla, lite svårt att tänka sig att när trummisen föddes så hade bandet redan hållit på i fem år.Hasse Carlsson skämtade om det också och sa att det är bra för medelåldern i bandet att få in en lite yngre person. Det skämtas mycket på scenen och Dennis berättar historier och anekdoter från bandets historia. Jag hade gärna hört mer om allt det som har hänt när de varit ute och spelat.
Ute på vägarna ofta.
Under hela oktober är Flamingokvintetten ute på vägarna och staren för den här månadslånga turnén var i Örebro. Nu bär det vidare upp i landet och ni som gillar musik ska passa på om Flamingokvintetten kommer till er, här var inte publiken så stor vilket var synd de hade förtjänat en fullsatt kongresshall.De dryga två timmarna ä en blandning av prat, minnen och musik och naturligtvis spelar de sina största hits och även om man inte har följt dem från starten så är det musik som är lätt att sjunga med i.
Kommentarer: