Publicerat: 2010-11-17  

Mänskliga rättigheter i fokus - MR-dagarna i Örebro.

Mänskliga rättigheter i fokus - MR-dagarna i Örebro.

Under två dagar har de mänskliga rättigheterna stått i fokus på Conventum i Örebro.
Det första som slog oss när vi satte oss ner för att sammanfatta den första dagens seminarier och vad besökare och utställare haft att berätta, är hur lite det skrivs och berättas både om de mänskliga rättigheterna, de personer och organisationer som arbetar för dem och om de brott som begås mot de mänskliga rättigheterna.
De mänskliga rättigheterna innehåller mycket som behöver lyftas fram, personer och organisationer som arbetar för att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna behöver stöd, uppmärksamhet och hjälp, de mänskliga rättigheterna och arbetet för dem är för viktigt för att ignoreras.

MR-dagarna, som i år fyllde tio, invigdes av dansarna i Raande-Vo, följt av ett tal av Thomas Hammarberg EU:s kommissionär för mänskliga rättigheter.
Thomas Hammarberg har den större delen av sitt liv arbetat för mänskliga rättigheter på olika sätt och hans tal påminde om att arbetet har en lång väg kvar att gå och att vi i Sverige eller i Europa inte är så jätteduktiga på mänskliga rättigheter vi heller.
Temat för MR-Dagarna 2010 är från ord till handling och Thomas Hammarberg sa bland annat att det i hans öron låter som mindre snack och mer verkstad och det är verkligen ett uttryck värt att tänka på när det gäller mänskliga rättigheter.
Det är mycket retorik bland politiker när det gäller mänskliga rättigheter och ändå kränks de mänskliga rättigheterna grovt på flera ställen i vår värld.

När det talas om mänskliga rättigheter så tänker vi ofta på andra världsdelar än Europa men vi är inte så duktiga som vi ibland tror. Thomas Hammarberg ser på de 47 länder som är med i Europarådet hur lite som har genomförts av det som Europa rådet har kommit överens om.

Thomas Hammarberg talade också om att det finns orättvisor på många andra sätt i Europa, bland annat lika lön för lika jobb eller mäns våld mot kvinnor.
Båda de orättvisorna behöver det tas krafttag emot men det har ännu inte hänt. Det finns också vägar att gå för att få upprättelse om man har fått sina mänskliga rättigheter kränkta och den sista instansen är Europadomstolen som får in 50 000 fall varje år. Europadomstolen har en viktig roll i arbetet och att det kommer in så många fall per år visar att många inte känner att de får upprättelse i sitt eget land. För att Europadomstolen ska ta upp ett fall krävs det att fallet först har gått igenom alla lagliga instanser i landet och att det inte går att överklaga beslutet längre.

- Vi måste säkerställa att de mänskliga rättigheterna skyddas lokalt och nationellt därför att de internationella organismerna klarar inte av det här. Man kan från internationellt håll peka på vissa problem, man kan ge publicitet kring kränkningar men i det stora hela når inte de internationella organen fram till de värsta problemen.

Thomas Hammarberg vill se ett systematiskt arbete för att risken för kränkningar ska försvinna så långt det är möjligt och det räcker inte med att en politiker uttrycker sig kritiskt och han efterlyser handling på alla plan, både nationellt och lokalt i Sverige för att vi ska slå vakt om de mänskliga rättigheterna. Han vill se ett preventivt arbete där mänskliga rättigheter has i åtanke inom varje beslut som fattas både lokalt på kommunnivå och nationellt på riksdagsnivå.

Stina Oscarsson, från Tribunal, kom upp på scenen och anklagade Europa för brott mot de mänskliga rättigheterna genom att flyktingar stoppas vid gränserna.
Tribunalen kommer att hållas i Stockholm 2012 och även om de blivit inspirerade av Russeltribunalen som avhandlade Vietnamkriget så tänker den nya tribunalen ha fokus på asyl och immigration. Tribunalen vill ha in berättelser från människor som har kommit till Sverige som flyktingar.
De vill få en möjlighet att berätta deras historier om hur de blir bemötta när de kommer till Europa. De har redan ungdomars berättelser om hur de reagerar på berättelser om vad deras släktingar fick klara av för att ta sig hit, Nu vill de ha de rikta berättelser från de vuxna som har kommit hit från ett annat land som asylsökande.
Du kan hitta mer information om Tribunalen via deras hemsida: http://tribunal12.eu

Under dagen som följde genomfördes många olika föreläsningar, även om vi försökte följa så många som möjligt kom vi bara att skrapa lite på ytan av alla aktiviteter och utställare arrangörerna fått ihop.
Utanför kongressalen fanns det förutom utställare också ett par olika scener där det hölls kortare men mycket intressanta föreläsningar i varierande ämnen.

Bokfronts ordförande Anna Wigenmark delade ut demokratipris till Ship To Gaza.
Mattias Gardell var den som mottog priset. Mattias Gardell, professor i religionshistoria, fick också möjlighet att tala och förklara tanken bakom Ship To Gaza där han för övrigt också deltog som passagerare på ett av fartygen.
De flesta kommer säkert ihåg frihetskonvojen som blev bordad på internationellt vatten av Israeliska styrkor när de försökte frakta bistånd till Palestina. Trots att den första konvojen blev bordad och flera människor miste livet så planerar Ship To Gaza en ny konvoj och den här gången kommer de vara ännu större upp mot 19 skepp beräknas delta och från många fler länder än sist.

Band utställarna fanns också Civil Rights Defenders, http://www.civilrightsdefenders.org/se/ och om ni inte känner igen det namnet så hette de tidigare Svenska Helsingforskommittén. Anledningen till namnbytet är att de vill ha ett namn som säger mer om vad de gör. Svenska Helsingforskommittén arbetade främst i de gamla öststaterna men nu när östblocket inte existerar på samma sätt har Civil Rights Defenders blivit en global organisation.
Civil Rights Defenders hade tagit med sig en fotoutställning om diskriminering. Det blir tydligt när man ser bilder bredvid varandra om hur olika människor behandlas olika i samhällen.
Utställningen var fotograferad av Elisabeth Olsson Wallin och den sista bilden i utställningen gjorde att många drog sig för att gå in och titta ordentligt eftersom den bilden var mattan man gick på.

En annan utställare var Open Doors http://www.open-doors.se som just nu arbetar för att hindra en resolution från att gå igenom i FN, resolutionen heter Förtal av religioner och det är den muslimska församlingen som arbetar för att få igenom den, de har också lyckts få igenom den i flera år men nu har stödet sänkts och Open Doors tänkte att det var läge att hindra resolutionen från att gå igenom. Resolutionen om en går igenom kan resultera i att ett land får bestämma över religioner i landet och det öppnar upp för förföljelse för de som har en annan tro än de styrande. Open Doors har samlat in namnunderskrifter för att hindra resolutionen, målet var 100 000 namn men nu har de fått in 200 000 så det känns bra.
Open Doors arbetar för religionsfrihet och det är egentligen synd att de ska behöva finnas eftersom det är så självklart att alla ska få tycka och tänka vad de vill, men trenden ser ut att gå åt motsatt håll.

Det var också många föreläsningar och seminarier om olika ämnen under MR-Dagarna, bland annat höll Erik Fosse ett föredrag om sina upplevelser under Israels attack mot Gaza 2008/2009. Erik Fosse är kirurg och arbetar för NORWAC http://www.norwac.no som är en Norsk biståndsorganisation, NORWAC inriktar sig främst på medicinsk hjälp oavsett var i världen den behövs.
De flesta minns säkert rapporteringarna i media från kriget när de upptäckte att det fanns två norska läkare på plats inne i Gaza. Erik Fosse och en läkarkollega var de enda europeer som lyckades ta sig in i Gaza under attackerna från Israel och det var de som slog larm till media om situationen för civilbefolkningen i Gaza. Erik Fosse visade en presentation med både bilder och text och bilderna visade en del av det ohyggliga som civilbefolkningen råkade ut för under Israels attack. Israel hade barn som mål och att de attackerade en skola med robotar var ett bevis enligt Erik Fosse, att hävda att det skjutits raketer mot Israel för dagar innan Israel besköt skolan är befängt eftersom alla vet att skyttarna försvinner snabbt.
Det var en märkbart rörd Erik Fosse som höll föredraget.

Avslutningen som hölls i Kongresshallen på Conventum lockade många.
Maria Johansson var även denna gång konferencier och till skillnad mot invigningen fick hon ta lite mer plats med hjälp av kören Vox Amabilis under ledning av Solvieg Ågren.

Avslutningen gav också möjlighet för en sista chans att höra människor som arbetar aktivt med människorätts frågor. Marco Helles från röda korset ledde samtalet mellan professor Augustine John från Londons universitet. Han arbetar mycket med integrationsfrågor, Mahnaz Afkhami, ordförande för Womens Learning Partnership och Maria Leissner, demokratiambassadör på UD.
Samtalet på scenen handlade mycket om hur vi ser på varandra och faran som ligger i vi och dem.
När en grupp människor har det sättet att se på sina grannar så är det enkelt att göra dem mindre mänskliga och på så sätt inte lika mycket värda.
Mahnaz Afkhami pratade mycket om att alla människor har ett eget ansvar och en ledarroll för andra om hur man ska bete sig, vi kan alla påverka vår omgivning om vi vill och vågar och det är tänkvärda ord som passar som avslutning på två dagar om mänskliga rättigheter.

Kommentarer:

Lämna en kommentar