Publicerat: 2010-05-12
Iran Tribunalen närmar sig steg två.
Egentligen började den här artikeln redan den 8 mars när vi var på Kulturhuset för att skriva om den internationella kvinnodagen.
Zargam Asadi, en av flera kontaktpersoner för Internationella Iran Tribunalen
Iran, då känt som Parsumash, omnämns bl.a. i en assyrisk skrift från c:a 844 f.Kr.
Många i västvärlden är med all rätt kritiska till den nuvarande regimen.
Under 1970-talet växte landets opposition mot den sittande Shahen och det förtryck av befolkningen underrättelsetjänsten SAVAK, Saazmaan-e Ettelaat Va Amniat-e Keshvar, gjorde sig skyldig till.
Efter den islamistiska revolutionen har situationen för många av landets innevånare förvärrats radikalt.
Du kan hitta mer information om tribunalen på tribunalens hemsida:
Iran Tribunalen närmar sig steg två.
Zargam Asadi frågade oss då om vi var intresserade av att skriva något om Internationella Iran Tribunalen och intresset från vår sida började växa.
Iran är ett av världens äldsta länder.
Idag bor närmare 75 miljoner människor i Iran.
Under några få veckor efter revolutionen 1979 såg det ut som om Iran skulle kunna få ett demokratiskt styre där liberaler och medelklassen ville införa en konstitutionell monarki. Istället kom Iran att bli en teokratisk republik när militären valde att ställa sina styrkor under de islamistiska ledarna.
På framförallt universiteten började krav på ökad demokratisering växa sig starkare, bland islamister växte en allt större ilska mot shahens försök att genomdriva en sekularisering av landet fram och shahen och SAVAK svarade med allt hårdare metoder där många fängslades, avrättades eller tvingades i landsflykt.
Under revolutionsgardet, Sepah-e Pasdaran, har tiotusentals människor anklagats för att vara mohareb, Guds Fiende, och avrättats utan att få någon verklig rättegång och möjlighet att försvara sig. Sedan 1979 har någonstans mellan 150 000 och 200 000 människor avrättats i Iran och närmare sex miljoner Iranier tvingats gå i landsflykt.
http://www.irantribunal.com
Egentligen började den här artikeln redan den 8 mars när vi var på Kulturhuset för att skriva om den internationella kvinnodagen.
Zargam Asadi frågade oss då om vi var intresserade av att skriva något om Internationella Iran Tribunalen och intresset från vår sida började växa.
Tribunalen startades 2007 av släktingar till människor som försvunnit eller avrättas i Iran.
Avsikten med tribunalen är att ställa Iranska regimen till svars för olika brott som begåtts i landet sedan trettio år tillbaka när den islamiska regimen tog makten.
Tribunalen arbetar i två steg och det första steget med att samla in bevis har hållit på sedan 2007 och de börjar nu bli klara med den delen så att fas två, rättegång kan inledas.
Insamlandet av bevis har ägnats åt vittnesmål och dokument insamling som sedan har lämnats över till jurister och advokater som har ställt sin tid till tribunalens förfogande.
Del två av tribunalens arbete var tänkt att starta under 2010 men på grund av ekonomiska problem så har de fått skjuta upp det stormöte som planeras. Mötet skulle vara en chans för de som har arbetat med informationen som samlats in att träffas och kunna diskutera olika ärenden. Mycket av arbetet sköts över Internet men ibland så underlättar det att människor träffas. Det blir också enklare att bjuda in till presskonferenser och liknande aktiviteter när många inblandade i arbetet är på samma ställe.
Vi blev hembjudna till Zargam för en intervju om tribunalens pågående arbete. Under vårt besök berättade Zargam att Tribunalen har arbetat mycket med att leta efter talespersoner för tribunalen. Det är enklare att få ut ett budskap om det finns välkända profiler som ställer upp att tala för tribunalen. En av anledningarna Zargam tar upp är att ett sådant åtagande inte skulle ge någon politisk merit, men samtidigt säger han att de som arbetar för rättvisa, jämlikhet och fred har ett forum att använda sig av i Tribunalen.
Ett viktigt skäl för skapandet av tribunalen är att det som har hänt i Iran inte ska glömmas bort.
Zargam berättar att regimen i Iran försöker få människorna att glömma det som hänt genom att inte tala om det i skolorna eller att tidningar skriver om det som hänt innan senaste valet. Tribunalen vill granska alla de år som islamistiska regimen har haft makten även om de som är oppositionsledare i landet har gått ut och sagt att alla brott efter senaste valet ska granskas. Zargam säger att de vill naturligtvis inte granska åren före eftersom de har suttit vid makten de också och är skyldiga till brott.
Det senaste valet i Iran blev uppmärksammat i internationell media, uppmärksamheten i sin tur ledde till att regimen ökade censuren i landet, men folket verkar vara mer beslutsamt nu.
Om en tidning stängs ner av regimen så öppnar den snart igen under ett annat namn och det är nytt för att vara i Iran berättar Zargam.
Det är också viktigt att det Iranska folket känner att de har västvärldens stöd för sin kamp. Censuren gör det svårt att få information om vad som händer i landet men det lilla som kommer ut är att inget har ändrats, människor försvinner fortfarande och avrättningarna fortsätter.
Om EU och Ryssland slutade stötta den sittande regimen skulle det kunna bli en ändring men som det är nu när Iran inte har någon egen industri så öppnas vägar för kapitalisterna att sko sig på befolkningens bekostnad.
Zargam tog också upp problemet med att Iran har lagar som garanterar rättshjälp och rättegångar men de följs inte. Varje samhälle har egna regler och lagar som ställs över stiftade lagar och där behövs det till en ändring. Det är fortfarande vanligt att advokater inte får träffa sina klienter och att det inte blir någon rättegång innan de avrättas. Zargam har själv erfarenhet av rättssystemet i Iran.
Zargam kom själv till Sverige som flykting för 30 år sedan. Han berättar att hans bror och morbror blev avrättade och att anklagelserna mot dem inte var riktiga. En av åtalspunkterna var att de haft hemlig verksamhet mot regimen, de anklagades också för att ha hört till en beväpnad motståndsgrupp.
- Det var inte sant säger Zargam, ingen av dem har haft gevär i handen. De var unga och det enda brott som jag kan se var att de var oliktänkande. De erkände inte den Iranska regimens legitimitet. De anhölls i början av Ramadan och avrättades på den sista dagen av Ramadan eftersom blod inte får spillas under den månad som Ramadan håller på. Båda avrättades utan rättegång och möjlighet till försvar mot anklagelserna som riktades mot dem.
En sak som påverkar landet är alla de som flytt under åren, de kan inte hålla kontakt med sin familj och släkt ordentligt och de har framför allt ingen möjlighet att åka tillbaka och hälsa på. Det gör att familjer splittras Zargam har släkt kvar i Iran men han har inte varit närvarande hos dem så han kunde lika gärna vara död vad de anbelangar och det har hänt i alldeles för många familjer.
Det som händer i Iran är inget som kan lösas snabbt och enkelt men det är viktigt att västvärlden tar avstånd från regimen som sitter, det är Zargam Asadi övertygad om, om regimen mister stödet från västvärlden kan det bli förändring på sikt, så länge de känner att de har stöd så kommer de fortsätta på samma väg som nu.
Kommentarer: