Publicerat: 2010-03-09  

Internationella Kvinnodagen fyllde 100 år och firades med Systerskap.

Internationella Kvinnodagen fyllde 100 år och firades med Systerskap.

Den 8 mars fyllde Internationella kvinnodagen 100 år.
Här i Örebro uppmärksammades jubilaren med ett stort program på Kulturhuset där det under fyra dagar har hållits Systerskap som intagit Kulturhuset i Örebro med en uppsjö av aktiviteter och föreläsningar av vitt skilda slag.

Det var flera olika organisationer på plats i huset.
Vänsterpartiet hade bland annat en videobikt där människor kunde bikta sig om hur det står till med jämlikheten, dessvärre kunde de inte svara på frågan om vem som ger absolution till syndarna.
ABF fanns på plats med både ett bord med allehanda information liksom ETC. Tankarnas Trädgård hade anordnat olika föreläsningar i huset under dagarna.

I entren till Kulturhuset hängde en utställning som heter Free Iran - Free Majid Tavakoli.
Majid Tavakoli är en av ledarna för studenterna i Iran och han blev senast arresterad under studentprotesterna i december 2009.
Denna arrestering var den tredje gången han blivit arresterad för sitt motstånd till regimen i Irak och idag pågår det en kamp för att få honom frigiven.

När det gällde de olika föreläsningarna som fanns i huset så var det varierande ämnen och talare. Under söndagseftermiddagen höll Zargam Asadi tillsammans med en anonym gäst en föreläsning i samtalsform om situationen i Iran.
Zargam Asadi som själv fick fly sitt hemland för att undkomma regimens förföljelse då flera i hans familj blivit arresterade och avrättade, berättade om det starka motståndet som finn i Iran mot regimen.

Zargam Asadi berättade om Majid Tavakoli som den Iranska regimen hävdar klädde sig i slöja för att fly undan polisen.
Syftet med regimens påstående ligger i det faktum att kvinnor är svaga och att en man som bär slöja är svag enligt det rådande synsättet.
I Iran räknas kvinnor ofta som mindre värda och det är den egentliga anledningen till att de vill visa upp Majid Tavakoli i hijab, som är den traditionella slöjan som bärs av den kvinnliga befolkningen i landet.
I Iran har det som svar startades en symbolisk aktion bland Iranska män som vill neutralisera slöjans betydelse klär sig själva i slöja och lägger ut bilderna på olika webbsidor.

Zargam Asadi berättade även om det aktuella läget i landet där människor avrättas utan rättegång och där de ledande mullorna bland annat har tolkat Sharialagen till att oskulder inte får avrättas.
Det leder då till att alla yngre kvinnor som ska avrättas blir våldtagna först för att sedan avrättas.
Även män blir våldtagna om de visar svaghet under tortyr i fängelset, allt för att visa att de inte är lika mycket värda om de blir behandlade som kvinnor berättade Zargam Asadi.

Många av dem som protesterar i Iran är unga kvinnor.
Kvinnor protesterar mestadels på ett fredligare bland annat genom att göra slöjan så fin som det går, regimen vill helst se att slöjan är svart därför har unga kvinnor börjat bära slöjor i glada färger och på andra sätt smycka den så att den syns tydligt och blir fin att ha på sig.

Zargam Asadi talade även om orsaken till revolutionen i Iran 1979 och den stora anledningen var att shahen av Iran införde en jordreform där jordägarna skulle ge landet till bönderna och det blev inte omtyckt.
De religiösa ledarna i landet är också beroende av jordägarna för det är därifrån deras ekonomi kommer, enligt lag ska alla betala en 5 del av sin förmögenhet till mullorna i slutet på året så de ville inte ha en jordreform.

Shahen försökte modernisera landet, dessvärre valde han att göra det med våld utan att ha folket med sig. Zargam Asadi berättade att hans mormor berättat för honom att militären kom och ryckte slöjorna av kvinnor som arbetade på fälten i ett försök att minska religionens makt över folket.

Zargam Asadi talade även om problemen som finns med Iranier i asyl, det finns ungefär 2500 Iranier i Örebro och fem olika Iranska föreningar, ingen av föreningarna har mer än 60 medlemmar och det finns föreningar som är dödsfiender till varandra i Örebro, det gör att det är svårt att driva ett motstånd även utanför Irans gränser.
Nu är det tänk att starta upp en tribunal i Sverige med högkvarter i Stockholm som ska granska den Iranska regimen och att informera övriga länder i världen med vad som händer i Iran.
Zargam hoppas att det ska hända under året och arbetet håller på just nu.
Tanken med en tribunal är att alla ska få en röst, de som har förlorat familjemedlemmar eller de som själva har suttit fängslade ska ha någonstans att vända sig med sina historier.

Den spricka som har visat sig i den Iranska regeringen under och efter valet inger inget hopp just nu för Zargam Asadi på att det ska bli en förändring i landet eftersom det fortfarande inte finns någon stark ledare som kan ta över styret.
Det är det stora problemet i Iran det finns ingen som kan axla ansvaret för landet just nu, men sprickan i regeringen har ändå möjlighet att i framtiden orsaka förändring.

Ett annat föredrag var Om MAN kan vara feminist, som var upplagt som ett samtal mellan Martin Lind, Sociolog, Mats Hermansson, Domprost i Visby och Rebaz Ismail, ordförande i Män för jämställdhet.
Martin Lind var samtalsledare och det blev Rebaz Ismail som talade mycket om sitt arbete med nyanlända flyktingar eller invandrare till Sverige.
Rebaz Ismail presenterar sig själv som muslim, kurd och kämpe för jämställdhet, det är något som inte går om man ska tro på media bilden av muslimer och kurder.
På frågan o han anser sig vara feminist svarade Rebaz att om det leder till att kvinnor i Sverige vågar säga nej till orättvisor så är han feminist om feminismen däremot inte leder någonstans så är han inte feminist.

Mats Hermansson berättade att det har vuxit fram efterhand hos honom. När det var en strid inom svenska kyrkan om kvinnliga präster så tyckte Mats att eftersom han är man, präst och inte motståndare till kvinnliga präster så var det inte hans strid, men han har sen bytt åsikt och tänker nu att just tack vare att han är man. Präst och inte motståndare till kvinnliga präster så är det hans skyldighet att hjälpa kvinnorna i den striden. Det tog honom lång tid att förstå att det var en fråga även för honom.

Mats Hermansson pratade mycket om att striden för kvinnofrid är mycket en mansfråga och att han är medlem i män för kvinnofrid där en grupp av män samlas på en pub för att diskutera olika frågor.
Mats Hermansson håller nu på att starta upp ett liknande nätverk i Visby och han tror starkt på samtalets kraft och hoppas att deras möten kan ge ringar på vattnet. Mats Hermansson sa också att det är dags att inför civilkurage så att de som hör ett sexistiskt skämt vågar protestera mot det.

Rebaz Ismail försöker att påverka invandrare genom samtal och genom att föregå med gott exempel.
Det innebär att han har fått avstå en del kontakt med kurder som inte kan förstå hans synsätt. Han vill att hans döttrar ska växa upp och bli självständiga individer.

En sak Rebaz sa som var bra uttryck var att om ni ser en kurdisk eller somalisk man med en stor mustasch och barnvagn så har det hänt något stort.
Han anser att vägen in i Svenska samhället är information om hur det svenska samhället fungerar och han vill se att det startar redan på dagis för att sedan fortsätta i skolan och på arbetsplatser. Rebaz har själv fått skulden för att kurdiska kvinnor har lämnat sina män när Rebaz har informerat dem om vad som gäller i Sverige och om de skyldigheter och rättigheter som finns i samhället.
När fruarna har lämnat sina män så har männen skyllt på Rebaz eftersom det är han som har talat om för kvinnorna vad det är som gäller, Rebaz själv tycker inte att det är hans fel och det tror jag inte att någon mer i publiken tyckte heller.

På söndagen visade också Bitte Alling-Ode en kort film om sitt besök i Jerusalem, där hon fått möjlighet att träffa en Judisk kvinna och en palestinsk kvinna som båda arbetar för att det ska bli fred mellan de två folken.
Bitte gjorde för många år sedan en resa till Jerusalem och Gaza med en filmare för att göra en dokumentär, nu hade hon tänkt göra en uppföljning själv med en liten handhållen kamera. Tanken på att få återvända till Gaza grusades däremot och hon kom inte längre än till Jerusalem, men i Jerusalem gjorde hon en kort film om två olika kvinnor och på att Jerusalem håller på att tömmas på palestinier.

Bitte presenterade också Ship To Gaza som är ett skepp med olika saker som behövs i Palestina efter det senaste kriget, tanken är att skeppet ska lägga till i Egypten så nära gränsen det går för att sedan få över bland annat vattenreningsverk så att palestinierna kan få rent vatten något de inte har idag.

Systerskap arrangerade under måndagen på själva kvinnodagen en manifestation på stortorget i Örebro.
Talare var Lars O Molin ordförande i kommunfullmäktige i Örebro som hade hoppat in på kort varsel då Landshövding Rose-Marie Frebran oturligtvis blivit sjuk.

Manifestationen startade från Olof Palmes torg och sedan marscherade tåget till Stortorget sjungande Vi Måste Höja Våra Röster och hördes gjorde de hela vägen till Stortorget.

Lars o Molin sa i sitt tal att egentligen borde inte kvinnodagen behövas, men tyvärr så gör den det fortfarande och även om vi i Sverige har kommit en bra bit på vägen så finns det arbete kvar innan vi är helt jämställda.
Blickar vi ut i världen så ser vi att det finns mycket arbete kvar att göra där, Lars O Molin talade mycket om mänskliga rättigheter och han citerade FN:s konvention om mänskliga rättigheter där punkt ett lyder:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Manifestationen avslutades av manskören Lorelei under ledning av dirigenten Lars Markusson. Det var halva kören som kom och underhöll publiken på Stortorget och även om kvinnor inte kan bli medlemmar i kören så blev de ett uppskattat inslag.

Kommentarer:

Lämna en kommentar