Publicerat: 2009-08-31  

Oskar Bly på Spelgården.

Oskar Bly på Spelgården.

Under söndagskvällen var det en konsert för att ta farväl till sommaren på Spelgården i Wadköping.

Gunnar Thuringer var konferencier något han är van vid och han gjorde som vanligt ett utmärkt arbete även om han fick improvisera en hel del.

Henrik Måwe är en pianist på uppgående och han har redan hunnit med en hel.
Henrik har studerat vid Sibelius-Akademin samt för Staffan Scheja och en hel del studier till, han tog sin examen under 2008 men är redan berest som pianist och under söndagen fick vi i Örebro höra honom ackompanjera Oskar Bly på ett utmärkt sätt. Henrik Måwe fick för första gången spela på en elektrisk flygel och det gick utmärkt vad vi kunde höra.

Oskar Bly inledde kvällen med nationalromantisk musik och först ut var Hugo Alvens Jag Längtar, min favorit måste jag erkänna är Till Havs och Oskar Bly sjunger den väldigt bra och den är nästan ett måste när det sjungs den här typen av sånger från Sveriges sångskatt där mycket har blivit bortglömt idag.

I den första delen med nationalromantiska sånger fick Henrik Måwe spela ett solo stycke och det blev ett av Sibelius verk.
Här fick Henrik Måwe visa varför han redan har hunnit med att arbeta som pianist med bland annat Kerstin Dellert hans pianospel är verkligen högklassigt och han har en stor närvaro på scen när han har scenen för sig själv.

Den nationalromantiska stunden i programmet avslutades med Sverige som tonsattes av Wilhelm Stenhammar och med tanke på att noterna till Sverige passade på att blåsa bort så gjorde de ett bra jobb både Oskar Bly och Henrik Måwe när de framförde den på ett utmärkt sätt.

Andra delen i konserten ägnades åt Oskar Blys passion nämligen operan, vi fick en högtidsstund med arior från ett flertal operor varav alla inte är välkända.
Opera i Sverige är inte på samma sätt som i Italien och Gunnar Thuringer sa att vi Svenskar inte närkingar utan Svenskar för att generalisera lite är inte negativa bara tveksamma i bland. Operan i Italien är folklig men det är den inte här ändå är den lätt och förnöjsam att lyssna på men svår att lära sig att framföra, men vi måste säga att Oskar Bly tar stora steg framåt när det gäller framförandet av opera.

Att Oskar Bly startade som musikalartist vet säkert de flesta men att det var just musikalen som fick in honom på operan är kanske inte lika välkänt. Under West Side Story blev Oskar inbjuden till Operan i Stockholm och blev tydligen biten eftersom han fortsatte att följa det spåret, så nu går han i lära för att bli operasångare och trots att han är i början av sina studier fortfarande har han redan tagit sig en bit på vägen.

Oskar Bly talade lite om skillnaderna mellan opera och musikal, operan ska utvecklas mellan varje förställning. Musikalerna speciellt de stora ska vara lika varje kväll så att publiken känner igen sig och det är just operans möjlighet till utvecklingen som lockar Oskar till operascenen.

Vi fick en stund med många olika arior från flera olika operor och även om Oskar Bly sa att hans mentor är sträng så att de bara övat in en aria tillsammans så har han tjuvstartat och övat in fler i hemlighet och alla han sjöng klarade han av bra, kul att se an artist som utvecklas mellan de gånger man hör honom och det har Oskar Bly verkligen gjort sedan vi hörde honom sist. Vi önskar honom lycka till med studierna och hoppas att vi snart får möjlighet att lyssna på honom igen, den här typen av musik förekommer inte så ofta här och det är synd.

Spelgården i Wadköping passar utmärkt till lite mer avslappnade konserter och det kändes det som att det här var, bra stämning och underbar musik. Både Oskar Bly och Henrik Måwe verkade trivas på Spelgården och ska vi gå efter den stående ovationen när konserten var slut så trivdes publiken också.

Kommentarer:

Lämna en kommentar