Publicerat: 2009-03-09  

Internationella Kvinnodagen firades med många aktiviteter.

Vad är Jämställd journalistik?

Åsa Kroon Lundell höll en föreläsning på temat vad är jämställd journalistik som inledning för paneldebatten.
Åsa Kroon Lundell talade mycket om att det inom en viss typ av journalistik är mest män som finns så som den grävande journalistiken där Jan Joseffson personifierar bilden av en grävande journalist, men även ekonomi, kriminalreporter och en del andra poster innehålls vanligtvis av män, precis som ledarposter inom media där män är överrepresenterade.

Åsa Kroon Lundell sa att det finns ett glapp mellan principer och verklighet och att det vid enkäter till journalister är lätt att det blir politiskt korrekta svar på frågorna. Redaktioner ändras i samma takt som övriga samhället och värderingar ändras inte enbart på redaktioner. Åsa hänvisade mycket till olika forskningsrapporter och siffror som kommit fram när det gäller hur journalistiken ser ut i ett jämställdhetsfrågor.
Som att ett av fyra citat kommer från en kvinnlig politiker och att kvinnliga politiker ofta framställs olika i media. När det gäller kvinnor så är det ofta i samarbetssammanhang de kommer fram eller i lite mjukare frågor, deras citat är även kortare än sina manliga kollegors.

Åsa Kroon Lundell tog även upp frågan om att kvinnor och män porträtteras annorlunda i media, den leende kvinnan är allt för vanlig, kvinnor ler och ser glada ut på bild i tidningar medans män oftare porträtteras när de arbetar eller liknande situation.

Debatt panelen bestod av Ulrika Lindahl, ETC Örebro, Malin Dahlberg, Nerikes Allehanda och Arne Holmberg, Sveriges Radio Örebro.
Ulrika Lindahl från ETC Örebro var först ut att reagera på Åsa Kroon Lundells anförande och hon berättade att de själva hade kollat upp hur det var med jämställdheten och ETC låg överst i den lokala mediesfären men hade bara 42 % kvinnor i tidningen, något som gjorde dem lite beklämda eftersom de arbetar mycket med det, Ulrika Lindahl sa också att det kan vara svårt att hitta kvinnor som vill eller kan uttala sig utan man hamnar på chefs nivå och det är oftast en man.
Arne Holmberg, SR Örebro, hakade på men sa även att det är journalisten som väljer till slut och att journalisten kanske inte ska ge upp så lätt utan fortsätta leta efter en kvinna som kan uttala sig om frågan.
Arne hade själv varit med om att de fick ett telegram om att en lastbil fastnat i Rudbeckstunneln och det blev utskrivet att det var en kvinnlig chaufför, det var en kvinna som skrev notisen och eftersom det är ovanligt med kvinnliga lastbilschaufförer skrev hon ut det utan att ens tänka på det, och det är rätt vanligt att det blir så.
Hela panelen var enig om att det är farligt att bara räkna huvuden när det gäller jämställdhetstänkandet, då blir det för lätt att fastna i gamla invanda mönster, det krävs ett nytt förhållningssätt, likadant är det farligt att komma med bilagor som riktar in sig på en viss målgrupp eftersom att det är lätt att glömma den gruppen i övriga tidningen sen. Latte är ett sådant exempel från NA och den bilagan riktar sig till medelålders kvinnor.

Men det framkom även att det går åt rätt håll för några år sedan var det ovanligt att kvinnor recenserade musik men det har nu blivit vanligt så det finns sådant också, allt är inte negativt inom media branscherna.

Varannan damernas - och sen då?

Den stora skillnaden nu är att det har bytt spår i stället för jämställdhet så har det blivit att alla delar av den statliga och kommunala organisationen ska arbeta med jämställdhetsfrågor eller rättare sagt om de tjänster kommuner och Landsting tillhandahåller är jämställda, vilket betyder att alla behandlas lika och vi har väl sett skrämmande reportage i media om att kvinnor och män inte behandlas lika inom till exempel vården, Ann Bohman undrar varför ingen reagerar, vart är sammanhållningen som fanns på 80 talet.
Ann Bohman tryckte mycket på individens ansvar att väcka debatt när någon diskrimineras, hon hade även en tydlig önskelista på vad hon vill se i framtiden, nämligen en tydlig politisk styrning där politiker gör analyser av verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv. Granskande artiklar av media som går in och tittar ordentligt och grävande på hur det ser ut med jämställdheten idag. Sist var det mobilisering av medborgarna där kom Ann Bohman med ett förslag om att starta MAJ som står för Allians om jämställdhet.

Efter Ann Bohman var det dags för panel debatt och panelen bestod av Ann Bohman, Gunnel Karlsson Örebro Universitet, Alaa Idris (S) och Agneta Blom Örebro Universitet.

Debatten rörde mycket vad som har ändrat sig i samhället sedan 90 talet och framåt, Alaa Idris kommenterade att hon själv har ändrat sig sedan hon började med politik eftersom det inte fungerar att låta osäker när man debatterar i kommunfullmäktige. Likadant att vi lever i en mer egoistisk tid och bristen på nätverk är tydlig, nu förväntas man lösa problem själv.
Även om mycket har hänt sedan 80 och 90 talet inom politiken så finns det naturligtvis arbete att göra fortfarande, att perspektivet har skiftat från jämställdhet till mångfaldsperspektiv verkade alla i panelen vara överens om att det gör att jämställdheten glöms bort.

Alaa Idris kommenterade även att jämställdhetsarbetet har en bra bit kvar när det gäller hur nämnder inom Örebro kommun tillsätts vissa nämnder är det dåligt med kvinnliga ledamöter i och det visar att det är en bit kvar i samhället.
Ann Bohman sa att det har även blivit mycket bättre i dag är det inte konstigt med en kvinnlig politiker längre så genusperspektivet har blivit naggat i kanten.

De politiskt aktiva kvinnor som var med påpekade att det inte alltid är så lätt att få gehör för jämställdhets tankar hos tjänstemännen heller, vissa ställer till problem direkt och Ann Bohman sa att det är viktigt att politikerna följer upp analyser de begär in från tjänstemännen eftersom det annars inte leder till något. Politiker är dåliga på att begära in analyser om hur det ser ut med jämställdheten i sin verksamhet och det är inget som tjänstemän med redan stor arbetsbörda gör för att det är kul, de måste ha direktiv uppifrån politikerna och politikerna måste vara strikta med vad de vill ha och sedan följa upp det de får.

Just avsaknaden av kvinnliga nätverk var uppe i diskussionen ett flertal gånger och det fanns en stark saknad av stöd från andra kvinnor inom politiken, att det sedan blev lite debatt om att de inte kan arbeta över partigränser hör till. My Rådmark kom med förslaget att ta en fråga i taget och då verkligen driva den ordentligt, att starta med barnomsorgen kan vara en ide, Eva-Lena Jansson (S) nappade på ideen och tyckte att de skulle starta en sida på Facebook om det, vilket det även blev bestämt att de Eva-Lena skulle göra samma dag.

Just möjligheten att använda den nya median som Internet erbjuder var även den uppe för debatt, när tidningar och TV inte vill ta upp ämnen så kan de söka sig till Internet för att skapa en opinion, media har ju visat att de har koll på vad som händer på till exempel Facebook.

Debatten var livlig och det var många i publiken som ställde frågor eller bara passade på att tala om vad de tyckte och tänkte.

Debatten var ett samarbete mellan Tankarnas Trädgård, S-Kvinnor, SSU och S-Student och hölls på Kulturhuset i Örebro.

Vi passade på att prata lite med Frida Renberg som är verksamhetsledare på Kulturhuset i Örebro om den gångna helgen med Systerskap i lokalerna.
Frida var utmattad efter en helg fylld av aktiviteter med väldigt nöjd med hur det blev, de har redan börjat planera lite smått för nästa år men de ska först ha en stund att reflektera över det som var i år, men Frida har förhoppning om att det kommer att bli ett återkommande arrangemang som har möjlighet att växa, för att vara första året så var det många som var med.

Kommentarer:

Lämna en kommentar