Publicerat: 2009-02-27
Det Osynliga och kulturdebatt på Örebro teater.
Att samhället har blivit styrt av media, de stora mediekoncernerna styr samhället som de vill och har makt att avsätta politiker de inte gillar, monologen frågar om det verkligen är rätt att samhället ser ut så.Under onsdagskvällen var det kulturdebatt på Örebro teater, före debatten spelades monologen Det osynliga, skriven av Jacob Hirdwall och framförd av Johan Kruse. Det osynliga är en monolog om medias påverkan på samhället, en monolog som ställer frågor till publiken som varför vi hela tiden går med på att matas med information eller program som inte innehåller något egentligen handling utan bara är utfyllnad för den viktiga reklamen.
Monologen försöker få publiken att tänka själva och sluta sitta framför sin teve och leva sitt liv genom olika dokusåpor.
Jonas Kruse gjorde ett så bra arbete på scenen att publiken inte ville släppa iväg honom när den var slut och förhoppningen är att monologen stannade kvar i minnet hos publiken även när de gick hem och vi kan undra hur många som gick hem och satte på teven för att inte missa sitt favoritprogram.
Efter en kortare paus var det dags för en paneldebatt om Kulturutredningen som presenterades nyligen.
Debatten leddes av Dixie Eriksson, ledarskribent på Nerikes Allehanda. I panelen satt Thomas Dahlberg tf VD för Länsteatern, Sverker Gavell VD för Länsmusiken, Marie Wirde (V), Ulrika Sandberg (S), Richard Vappelin (M), Stina Oscarsson initiativtagare till skuggutredningen och Fredrik Johansson, Timbro.
Dixie Eriksson inledde genom att säga att inget erbjuder möjlighet till så mycket skitsnack som kultur.
Efter en snabb presentation av panelen för publiken så blev första debattämnet den omtalade portföljmodellen som kulturutredningen föreslår i sin rapport.
Debatten om portföljmodellen kom att handla om att politikerna skulle få större möjlighet att påverka hur pengarna ska fördelas men samtidigt att det kommer att bli en förhandling om hur mycket pengar som kommer att hamna just här och Marie Wirde sa att det gäller att vi är duktiga på att förhandla och eftersom det kommer att skötas på länsnivå så kommer inte de lokala politikerna kunna påverka så mycket utan det blir landstingen som kommer att sköta det hela.
Richard Vappelin sa att Örebro kan mycket väl bli en vinnare med portföljsystemet. Då vi har mycket kultur här så kan det betyda att vi får mer pengar än i nuläget med nya systemet.
Oron som fanns över hela panelen är att det är otydligt i nuläget om hur förhandlingarna ska gå till och Fredrik Johansson var skeptisk till att fler politiker skulle få makten över pengarna eftersom det kan innebära fler möjligheter att det går illa.
Sverker Gavell ansåg att det är i grunden ett positivt argument för att tvinga den lokala politiken att engagera sig mer i kulturen, även om vi har lyckats på vissa håll så är det på ett typiskt närkingevis något vi nästan ber om ursäkt för och just den åsikten fick starkt stöd från övriga i panelen, just att kulturen måste börja säga att de gör något bra och framhäva sina fördelar på ett annat sätt än i dag.
Ett annat ämne som diskuterades var hur kulturarbetarna ska kunna leva på sitt arbete. Som det ser ut i dag har A-kassan fått gå in som inkomstkälla för många kulturarbetare och Marie Wirde ville se att Örebro kommun börjar betala för dem de har inom kommunen. Det har funnits en grupp kulturarbetare som har arbetat i några av våra områden i staden och de gjorde ett jättejobb, men det var finansierat genom plusjobb Marie Wirde vill se att kommunen inför den typen av arbeten på mer permanent basis och med riktig lön eftersom de gör att viktigt arbete och kan arbeta med människor på ett annat sätt än vad det normalt görs i kommunal regi.
Richard Vappelin kunde tänka sig att det blir skattelättnader för kulturarbetare på något sätt, exakt hur är omöjligt att säga i dagsläget däremot.
Ulrika Sandberg framhävde att politiken även har ett ansvar för helheten de kan inte sitta och titta på varje enskild ansökan från kulturen, utan de måste se helheten i det de bestämmer, något som gör det svårt för dem att ge så stora bidrag som alla vill ha. Politikerna har bara en pott med pengar och den är inte så stor som den skulle behöva vara för att alla ska kunna få, politiken måste prioritera.
Den stora och svåraste frågan för kvällen var att definiera vad är kultur, trots att de försökte så kom det inget rakt svar, kanske för att kultur är ett så stort område och det var enbart en liten del av kulturen som var med i debatten. Det var mycket diskussion om att kulturen behöver höja sin status och ta mer plats i samhället, i stället för att be om ursäkt för att det finns kultur som går bra så måste kulturen ta för sig och slå sig för bröstet och säga titta vad bra vi är.
De i publiken som var med och diskuterade tyckte att det var för dålig kommunikation mellan de som fattar beslut och de som utövar kultur av något slag, att hela tiden få mindre pengar är ett problem och de ville se en bättre dialog mellan beslutsfattare och utövare.
Marie Wirde undrade hur det kommer sig att de som söker bidrag jämt får mindre pengar än vad de sökt och aldrig att de får mer, där måste politiken bli bättre men kanske behöver även kulturarbetarna bli bättre på att motivera sina ansökningar.
Stina Oscarsson sa att det är viktigt att inte glömma bort att prata om kvalitet också när det gäller kultur, det glöms ofta bort och ändå är det viktigt, en sak är att utövare och beslutsfattare måste prata samma språk i diskussionerna vilket de inte gör idag enligt Stina Oscarsson. Det är viktigt att diskussionen om kvalitet inom kulturen får ta tid och det verkade panelen vara ense om men att definiera vad som är kultur och vad som är konst var inget som klarades av under kvällen.
Debatten var relativt livlig och höll på längre än vad det ar tänkt. Eftersom den var intressant så gjorde det inget att det drog ut på tiden.
Kommentarer: