Publicerat: 2008-11-12
Nisti Stêrk på Kulturarenan i Vivalla.
Josefine Arenius, Bechet Barsom, Mona Keinan,
Lars Ramstierna, Yasa Mohammed och Åsa Wedholm.
Föreställningen är en blandning av stand up och föreläsning och handlar om Nisti själv och hur hon har tacklat de motgångar hon har mött på vägen till scenen.
Jag har lite svårt att sätta en stämpel på det hon gör eftersom hon blandar allvar och komik, även om blandningen fungerar så känns det stundtals som att det är lite för välrepeterat och att det känns inte riktigt som ett möte med människan Nisti Stêrk utan vi får möta rollfiguren Nisti Stêrk.
Ämnet för hennes monolog är hur det var att komma till Sverige som femåring och växa upp med kurdiska föräldrar först i det invandrartäta Tensta och senare från Mälarhöjden som var som en annan värld för den unga Nisti.
Hon pratar även om sin förkärlek för Nils Poppes filmer och det gamla Sverige hon lärde känna genom hans filmer, hon är träffsäker när hon beskriver de kulturkrockar hon råkat ut för, men verkar ha haft ett stort stöd hemifrån.
Trots att Nisti har stått på scen mycket redan i sitt liv så var publiken på kulturarenan inte riktigt som hon väntat sig, det märktes att hon hade svårt för att bli avbruten av publik som inte är tyst.
Hon var duktig på att tackla publiken i början genom att säga ifrån när hon blev störd.
Efter föreställningen så var det försäljning av Nistis bok Så länge gud vill och rumpan håller, en viss procent av intäkterna från boken går till ett barnhem i Diyarbakir i Turkiet där Nisti är född.
Att driva ett barnhem har varit Nistis dröm länge och nu håller hon på att förverkligar den. Just att förverkliga sina drömmar och att inte ge upp var en röd tråd i hennes framförande. Hon berättar bra om alla de motgångar hon möttes av när hon ville bli skådespelare och vilka svårigheter hon har mött inom yrket.
Paneldebatt - När blir man örebroare.
Efter en kort paus följde en paneldebatt där bland andra Bechet Barsom (KD)och Mona Keinan boende i Vivalla deltog.
Debattledare var Josefine Arenius från Startcenter i Örebro.
Debattens namn var, När blir man Örebroare, och första frågan var just den och Bechet Barsom var först ut med att svara.
Bechet sa att det inte går att säga exakt när man blir Örebroare, eller när man blir Svensk, det är inte så enkelt att man kan säga efter 2 år och 57 dagar, utan han sa att när man känner och upplever att man är Örebroare så är man det.
Lars Ramstierna som är boende i Vivalla berättar att han är invandrare från dalarna men har bott i Örebro i 20 år och tycker att han är Örebroare eftersom det är hemma för honom.
Yasa Mohammed, boende i Vivalla, var den som fick applåder efter sitt svar att det är här han är hemma och att han var stolt över att bo i en av Sveriges finaste städer, Örebro och i bostadsområdet Vivalla.
Det måste väl vara så det ska räknas Örebroare blir du när Örebro är hemma för dig, vissa som bor här kommer aldrig att bli Örebroare eftersom de inte har hemmakänsla här, andra blir det snabbt.
Det blev även prat om segregation och hur det ska lösas.
Där så finns det inga enkla lösningar. Enligt Bechet Barsom så är det inte Vivalla som är mest segregerat i staden utan Adolfsberg.
Det skulle inte hjälpa att bygga nya hyreshus i Adolfsberg eftersom hyror i nybyggt blir så dyra så de som bor i ytterområden skulle ändå inte ha råd att flytta dit.
Ett sätt att bryta segregation är att skapa möten mellan människor, det var panelen enig om.
Frågan är hur man skapar mötesplatser, Bechet Barsom undrade varför Örebroare ska åka till Vivalla om de inte har ett ärende där och tvärt om varför ska Vivallabor åka in till centrala staden om de inte har ett ärende att uträtta?
Sista frågan i paneldebatten var hur deltagarna såg det idealiska Örebro om 10 år.
Lars Ramstiernas vision om tio år var den slogan som områdesgruppen i Vivalla tagit fram, Attraktiva, Aktiva Vivalla och att det är kö till lägenheterna i Vivalla för att människor vill bo där.
Yasa Mohammed vill se att etnicitet inte har någon betydelse och att Örebro är enat.
Bechet Barsom sa att han tror på mångfald och att det är möjligt att bo i ett område som är segregerat men ändå leva i en integrerad stad.
Mona Keinan vill se fler möjligheter i Vivalla så att de unga kan få arbete och skaffa sig karriärer utan att behöva flytta ifrån Vivalla.
Paneldebatten var ett bra initiativ men den skulle ha behövt mer tid än 30 minuter eller kanske bara en enstaka fråga som debatterats djupare.
Josefine Arenius klarade sitt uppdrag som moderator bra men titeln på debatten följdes tyvärr inte.
Det var bra att Josefine Arenius inte lät det bli en politikerutfrågning trots att det gjordes försök från publiken att ställa rena politiska frågor till Bechet Barsom.
Vi ser gärna fler debatter på samma ämne men då med fler politiker och att den får ta längre tid i anspråk så att publiken får större chans att vara med.
Kommentarer:
2008-11-13 22:36:24 Av: Lars Ramstierna
Roligt att läsa artikeln. Speciellt för att den mer på ett rättvisande sätt återgav vad som verkligen hände, än nyhetsrapporteringen i vårt lokal nyhetsorgan, NA.
2008-11-17 11:17:14 Av: Johan Westblad
Jag instämmer helt i Lars kommentar att detta reportage speglar kvällen mycket bättre än vad NA:s reporter lyckades med.
2008-11-18 22:53:15 Av: Yasa Mohammed
Mycket fint skrivet, håller med Lars där att NA\'s bild av kvällen var helt vinklat och tyvärr så är det man ser på Vivalla och bilden av Vivalla förändras inte av att man skriver negativa saker när det faktiskt pågår positiva iniativ från folket som bor där men som nästan aldrig framkommer i media.